Vanliga frågor och annan information

Vanliga frågor och annan information

Det finns många frågor om begravningar! Här skriver vi fortlöpande om olika saker som kan vara bra att tänka på eller som på olika sätt kan hjälpa till med det som rör begravningar.

Ämnen du kan läsa om här nedan:

* Avsked vid öppen kista – att se den avlidne.

* Hur kan en begravningsceremoni se ut?

* Vilken musik får man spela på begravningar?

* Fotografering vid begravningar

* Vad får man lägga på kistan?

* Hur gör man för att ge en minnesgåva till en fond?

* Hur gör man om det pengarna inte räcker för begravningen?

* Hur tidigt före en begravning behöver man komma?

* Hur pratar man med små barn om det allra svåraste?

* Handbukett?

* Hur ska man vara klädd vid en begravning?

 

_________________________

 

Öppen kistaAvsked vid öppen kista – att se den avlidne.

Att få se den som dött kan vara en viktig del i sorgearbetet. Det kan vara ett värdefullt tillfälle i enskildhet eller tillsammans med andra få ta avsked. Man kan också ha olika föreställningar om hur den som avlidit nu ser ut och hur kistan ser ut inuti. Har man sett den som dött och kistan så undviker man felaktiga tankar som kan ha kommit. Man får då också bekräftat att det verkligen är så att personen har avlidit.

När någon avlider på äldreboende eller liknande så ordnar personalen att man får träffa och se den avlidne när denne ligger i sin säng. Personalen brukar göra det mycket fint och man får ta den tid man behöver. Har man redan fått ta avsked vid dödstillfället så rekommenderar vi att man bevarar detta minne, det kan vara fullt tillräckligt och man behöver inte se den som dött igen (om man inte vill). Vill man ändå se den som dött gör man klokt i att göra det så snart som möjligt, då det med tiden kan ske förändringar i utseendet. Detta är dock väldigt individuellt så innan man ordnar med avsked vid öppen kista så avgör personalen om de rekommenderar att man ser denne. 

 

_________________________

 

Val av begravningsformerHur kan begravningsceremonin se ut?

När man tänker på begravningar så är nog det som de flesta tänker på en ceremoni i en kyrka eller kapell där en präst talar och man sjunger psalmer. Allt vanligare blir också borgerliga begravningsceremonier där man anlitar en borgerlig begravningsförrättare istället för präst. Oftast står kistan längst fram och akten avslutas antingen med att kistan bärs ut till graven och där sänkes ned, eller så avslutas akten i kyrkan och kistan kremeras därefter. En begravningsceremoni kan dock se ut på många olika sätt och kan oftast anpassas efter de sörjandes önskemål.  Här följer några exempel på hur ceremonierna kan se ut:

* Akt med urna. Kremation har redan skett före akten. Akten kan avslutas i kyrkan / kapellet eller vid graven när urnan sänks ned.

* Akt med kista eller urna vid graven. Man har ingen ceremoni före stunden vid graven. Vid graven kan man antingen ta hand om stunden helt själv eller anlita representant från begravningsbyrån. Man väljer då hur omfattande ceremoni man vill ha. Man kan till exempel spela musik på CD och låta en borgerlig begravningsförrättare hålla ihop stunden med tal, dikter och mera.

* Jordbegravning med kista som avslutas i kyrkan/kapellet. Kistan kommer bäras ut och sänkas ned efter akten utan att anhörigas närvaro. Antingen bärs den ut direkt i samband med akten eller så sker det vid ett senare tillfälle.

* Ceremonin med urna eller kista kan även ske på annan plats, till exempel i trädgården.

* Utan akt. Man väljer att låta gravsätta kista eller urna utan någon akt. Kyrkogårdspersonalen ombesörjer då att gravsättningen sker och anhöriga får ett brev med besked när det skett.

* Enskild akt utan ceremoni. Det finns mindre avskedsrum både vid lassarettet och vid krematoriet där ett tiotal personer kan samlas runt kistan för att själva ta avsked. Vill man kan man spela lite musik och på olika sätt göra stunden personlig. Vill man kan man ta avskedet med öppen kista. Efter stunden vid kistan ombesörjer representanten från begravningsbyrån med kyrkogårdspersonalen att begravning av kista eller urna sker.

 

_________________________

 

Musiknoter Vilken musik får man spela på begravningar?

Det är lätt att fastna i att vad andra förväntar sig och vad som brukar spelas. Musik som brukar spelas vid begravningar kan tjäna som inspirationskälla, men tänk även på vilken musik som den som avlidit tyckte om och brukade spela. Är det en begravning i Svenska kyrkans ordning så ska man först prata med prästen om vad för musik denne godkänner. (Nu för tiden godkänner de flesta prästerna nästan all musik.)Tillsammans med prästen och kyrkomusikern kommer ni sedan överens om vad som passar bäst: att musiken spelas på orgel, CD eller att man anlitar solist och musiker. I en kyrklig begravning ska några psalmer ingå i begravningsgudstjänsten. Om begravningen sker i annan ordning, till exempel en borgerlig, så är det mera fritt att välja musik själva. Det kan vara fint att man spelar musik som har anknytning till den som avlidit. Det är då inte ovanligt att man spelar sådan musik som man annars inte förknippar med begravningar. 

 

_________________________

 

Fotografering vid begravningar

Fotografering vid begravningar

När man fotograferar vid begravningar måste man tänka på att göra det på ett respektfullt sätt så att man inte stör de andra begravningsgästerna. Vanligast är att man inte fotograferar under själva begravningsceremonin. Man väntar till efteråt. Det händer ofta att de närmast anhöriga vill gå fram till kistan efter ceremonin för att se på blommorna och för att vara nära den avlidne en sista gång. Vänta då tills de är klara! När man känner att man inte stör de andra är man välkommen att fotografera.

Ibland önskar närmast anhöriga fotografera före ceremonin. Det är helt i sin ordning, men stäm av med representanten från begravningsbyrån först så att allt är i ordningställt. Vill andra än de närmast anhöriga fotografera före akten går det bra om de närmast anhöriga har gett sitt medgivande.

Det finns dock inget förbud mot fotografering vid begravningar, ibland önskar de närmast anhöriga dokumentera avskedsstunden med fotografering och videoupptagning. Allt sådant måste dock ske med respekt för de sörjande. Alla är inte bekväma med att bli fotograferade i den svåra stund som en begravning kan innebära.

I vissa kulturer är det mer vanligt med fotografering under själva begravningsakten än det är i andra kulturer. Till exempel vid begravningar där personerna har rötterna i den finska kulturen är fotografering väldigt vanligt. Som besökare vid dessa begravningar kan man förvänta sig att bli fotograferad. Ofta, men inte alltid, när man tar avsked vid kistan brukar de sörjande stanna till vid kistan så att de kan bli fotograferade. Vid jordbegravning brukar begravningssällskapen gå fram till graven och läsa på sin blomma och samtidigt blir de fotograferade.

 

_________________________

 

Dekorera kistan till begravningen

Vad får man lägga på kistan?

Det blir allt vanligare att man vill lägga något personligt på kistan. Ofta vill man ställa ett foto och kanske tända ett ljus bredvid. Det kan vara väldigt vackert och och påminner på ett personligt sätt om den avlidne och väcker många fina minnen till liv. Ett fotografi kan man utan problem ställa på kistan även om kistan är utsmyckad med ett bårtäcke, men man måste tänka på att ljuset inte får droppa stearin på bårtäcket. På en kista som är täckt med ett bårtäcke får man inte ha blommor eller lägga något på som kan färga av sig på eller på annat sätt förstöra bårtäcket. Det går dock bra att lägga handbuketterna på kistan.

Oavsett om kistan är dekorerad med bårtäcke eller ej så kan man vara fri att tänka i nya banor.  Vad kännetecknar den som avlidit? Kanske är det så att det inte alls är blommor som behöver pryda kistan, eller så kan man komplettera blommorna med någon personlig sak.

 

_______________________

 

Till minne av  Hur gör man för att ge en minnesgåva till en fond?

Det är inte ovanligt att man i dödsannonser läser att de anhöriga önskar att man skänker ett bidrag till någon fond, till exempel Cancerfonden, och på så sätt hedrar den avlidne. Ibland vill de att man ska tänka på fonden istället för att ge blommor till begravningen. Respektera då de anhörigas önskan.

När man ska betala in pengarna till minnesfonder finns det olika tillvägagångssätt. Man kan ringa fonden och få personlig hjälp, de skickar sedan ett inbetalningskort. Ett annat väldigt smidigt sätt är att gå in på fondens hemsida, där kan man klicka sig fram till ”ge gåva” eller ”ge minnesgåva”. Man fyller lätt i formuläret och väljer sedan om man vill betala med kort direkt på hemsidan eller om de ska skicka inbetalningskort.  Tyvärr har staten infört ett stopp för begravningsbyråer att ta emot pengar till minnesgåvor. Vissa begravningsbyråer har valt att lösa detta genom att anlita en utomstående part som förmedlar gåvan, dessa tar då ut en avgift för denna tjänst. Vi har valt att rekommendera att man själv ringer fonden eller går in på dennes hemsida, på så sätt slipper man ta sig till vårt kontor och man slipper extra kostnader. För de som känner sig osäkra på hur detta går till kan vi även gå in på fondens hemsida och skriva in uppgifterna så skickar sedan fonden ett inbetalningskort hem till insättaren. Minnesbladet från fonden som skickas till oss förmedlar vi till de anhöriga i samband med begravningen. På detta minnesbladet är det angivet vem som skänkt pengar och en liten hälsning från den personen. Det anges inte hur mycket man skänkt. Om begravningen äger rum så snart att fonden inte hinner skicka något minnesblad så skriver vi ut ett eget minnesblad som vi överräcker till de anhöriga.

Uppgifter du behöver uppge när du ska lämna en minnesgåva:

– Namn och adress på givare

– Den avlidnes namn

– Datum, tid och plats för begravningen

– Storlek på summa man vill ge

– Adress dit minnesbladet ska skickas (normalt till begravningsbyrån)

   (vår adress: Westlings Begravningsbyrå, Rosenhällsgatan 3, 633 58 Eskilstuna)

Har inte de anhöriga uppgivit någon fond de vill man ska tänka på kan man välja en valfri om man så önskar, men om de har angivt en speciell fond bör man respektera detta och hedra den avlidne genom denna fond.

 

_________________________

 

Hur gör man när pengarna inte räcker till begravningen? Hur gör man om det pengarna inte räcker för begravningen?

Det är dödsboet som betalar begravningen genom de pengar som den avlidne lämnat efter sig. Finns det inte pengar som räcker till att täcka begravningskostnaderna så har du rätt att söka pengar från kommun. Du gör det genom att, istället för en bouppteckning, göra en dödsboanmälan hos kommunens handläggare. Efter att dödsboanmälan har behandlats ansöker du om bidrag. I Eskilstuna har man rätt att söka upp till ca 14.000 kr till begravningskostnaderna. Om det finns 4000 kr och begravningen kostar 13.000kr så har du rätt att söka 9000 kr. När ansökan behandlas görs en undersökning av räkenskaperna. Finner man då att pengar försvunnit ur dödsboet efter dödsfallet, t.ex. man har i god tro har betalt dödsboets räkningar med dödsboets pengar, så har man inte rätt att få bidrag från kommunen. De ersätter inte heller de pengar som betalts för räkningarna. Du ska istället kontakta de som skickat räkningarna och berätta att det är ett dödsbo och att de får vänta tills bouppteckning/dödsboanmälan är gjord. Finns det inte några pengar i dödsboet så blir fordringsägarna utan pengar. På samma sätt görs även en undersökning av räkenskaperna före dödsfallet. Om man då finner att den nu avlidne försökt undanhålla pengar genom att ge ut förtida arv för att på så sätt slippa betala för begravningen så avslås ansökan om bidrag. Du har inte rätt att söka bidrag om det finns fastigheter i dödsboet. Det är inget ovanligt att det upprättas dödsboanmälan och att de anhöriga söker bidrag från kommunen. Det kan vara svårt att förstå alla bestämmelser runt bouppteckning och dödsboanmälan, så kontakta oss gärna om du har några frågor. Det viktigaste att komma ihåg är att du inte behöver lägga ut pengar själv eller skuldsätta dig för att betala för en begravning (om du håller sig inom den summa som du kan ansöka om från kommunen).

________________________

 

Det räcker om man kommer 15 minuter före begravningen  Hur tidigt före en begravning behöver man komma?

Det räcker gott om man kommer cirka 15 minuter före begravningen börjar. Då hinner man, om man vill, hälsa på de övriga begravningsgästerna och samla sina tankar inför begravningen. I kapellen vid S:t Eskils kyrkogård hålls många begravningar. Kommer man dit tidigt, cirka 30 minuter för begravningen, är risken stor att begravningsgästerna från den tidigare begravningen fortfarande är kvar i och utanför kapellet. För att undvika att störa dem i deras sorg är det bra om man inte kommer för tidigt.

Har man med sig blommor som man vill lägga bredvid kistan är det viktigare än annars att man kommer i god tid. Att föredra är att du istället ber blomsterhandeln köra ut blommorna till begravningen. Då finns blommorna på plats i god tid före begravningen och då kan vi från begravningsbyrån arrangera blommorna vid kistan så att allt är i ordning när begravningen ska börja. 

 

  ___________________________

 

 

Lyssna 80% tala 20% Hur pratar man med små barn om det allra svåraste?

Tidningen ”Vi föräldrar” skrev i sitt andra nummer 2012 en artikel om hur man kan möta små barn som mist någon närstående. Barn i 2-3 års ålder kan inte sätta ord på sina känslor men de märker att allt inte är okej. De märker ju att till exempel mamma eller syskon är borta. De märker då också att pappa är väldigt ledsen. Det går inte låtsas att allt är okej och att det är som vanligt. Om det nu är mamman som gått bort så är det okej för pappan att gråta inför sina barn. Det är inte att släppa sin vuxenroll om man gråter och är förtvivlad inför barnen. Men sedan, när man gråtit färdigt, är det viktigt att sätta ord på det och förklara för barnet. Man kan till exempel säga att: ”Jag kände mig ledsen igår så jag satt och grät här, men idag känns det bättre. Idag är jag inte ledsen”. Berätta med dina egna ord, konstla inte till det. Men du behöver inte gå in på för många detaljer. Ett barn i 10 års åldern klarar att prata om det nästan på en vuxens nivå, även om de använder andra ord, men ett mindre barn klarar inte det.

Barnet klarar inte heller att sätta ord på känslorna som rasar i kroppen. De uttrycker sig på andra sätt istället till exempel genom att:

– Bli väldigt duktig, tar på sig ansvar och går nästan in i en vuxenroll och kanske blir väldigt tröstande och omhändertagande om andra barn.

– Bli överdrivet glad

– Börja kissa på sig igen

– Vredesutbrott

Alla barn är unika och du känner ju ditt barn så var uppmärksam på hur han eller hon beter sig.

Krisen har kortfattat tre faser:

1. Chockfasen – Alla går igenom detta, men små barn förstår inte vad som hänt.

2. Bearbetningsfasen – Att bearbeta ett trauma som att mista en förälder tidigt i livet är något som pågår hela livet. Men man vill komma dit att man inte mår dåligt, att de psykiska symptomen försvunnit. Man kan tänka på sin mamma och stå ut utan att brista sönder när de andra barnen pratar om sina mammor.

3. Avslutningsfasen – Då har man kommit så långt att man lever med ”läkta sår” istället för öppna sår som gör ont.

Hur möter man då barn som varit med om tunga saker?

Berätta i barnportioner – Var uppmärksam på hur barnet reagerar. Hur mycket kan det förstå och ta till sig?

Berätta för andra – Barn ska inte vara ensamma när svåra saker har hänt. De behöver vuxna omkring sig som vet vad som hänt. Så berätta för dem som träffar ditt barn ofta; släkt, vänner, förskola och skola. De kan göra väldigt mycket och vill det ofta också.

Se upp med tyck-synd-om-mig-signaler  – Barn som sänder ut sådana för länge blir fel bemötta av omgivningen. De får inte de krav på sig som gör att de utvecklas, så hjälp ditt barn varligt framåt.

Ge ditt barn tid – Stäng av mobilen och bara var med ditt barn så att det finns möjlighet för barnet att prata eller visa hur det mår och vad det undrar. Det går inte om du är stressad.

Lyssna 80%, prata 20% – Vi är duktiga på att förklara, beskriva och berätta. Men när det händer något svårt i ett barns liv är problemet inte pedagogiskt utan psykologiskt. De behöver själva få uttrycka vad de känner.

Ha koll framåt – Om barnet är väldigt litet när det svåra händer får du räkna med att det är något du behöver ha lite koll på under åren som kommer.

Det är naturligt att barnet är rädd för att mista även den kvarvarande föräldern så se till att finnas för ditt barn. När det trygga och vana raserats runt barnet behöver barnet tryggheten som du kan ge.

 

_______________________________

 

 

Handbukett med Prärieklocka och ros Handbukett?

Förr var seden att det endast var kvinnor som hade en lite blomma i handen att lägga ner på kistan eller lägga i graven. Nu har oftast både män och kvinnor handbukett. Ofta har man en röd ros men det kan vara värt att tänka till lite, hade den avlidne någon favoritblomma eller någon favoritfärg? Om personen som dött älskade solrosor kan solros vara ett fint personligt alternativ. Det är också väldigt fint när barn ritar teckningar till den som dött och lägger dessa på kistan i samband med avskedet. Det blir också allt mer vanligt att man, antingen tillsammans med blomman ,eller istället för blomman, lägger ner någon personlig sak på kistan. Det kan vara en golfboll, ett paket cigaretter, en leksaksbil eller något helt annat. Våga tänka utanför ramarna, det är du som ska ta avsked av någon du håller kär!

 

____________________________

 

Klädsel vid begravning Hur ska man vara klädd vid en begravning?

Idag är det inte lika strikt vilken färg och vilken sorts klädsel man har vid begravningar. De gamla traditionella reglerna för klädseln luckras upp. I regel brukar man klä sig i fina kläder för att visa respekt för de närmast anhöriga. Vad man ser som fint har förändrats mot förr. Idag kan jeans och t-shirt ses som fint. Det viktiga är att man visar respekt för de närmast anhöriga och man bör inte välja allt för färglada kläder om det inte är de närmastes önskan.

Vill man ändå vara på den säkra sidan kan man välja att klä sig efter gammal sed. Då är de traditionella färgerna svart och vit, alternativt grått eller annan mörk färg. Ofta har mannen svart eller vit slips och svart kostym. Vit slips har de som anses vara närmast släkt. Det kan vara make, far, far- och morföräldrar,  barn och barnbarn och syskon och syskonbarn. Även sådana som inte är släkt kan räknas dit, till exempel styvfar, sambo, partner, styvbarn, plastfarfar och andra. Även makar, sambo partner etc till de närmaste räknas in bland de närmaste. För kvinnor gäller svart klänning eller dräkt och även svart kjol eller byxor med vit blus.

Klä dig i det som du känner dig bekväm i och som inte är anstötliga för övriga sörjande. Det är ju du som ska ta avsked av en nära och kär person.